DN: 1/5

Rolling Stones på Friends Arena: ”Låter som 12-åringar på skolavslutning”

Det fanns en tid då det hade betraktats som en kulturell förlust om Rolling Stones lade ner. Vi är förbi det nu, skriver Po Tidholm om Rolling Stones på Friends Arena.

Po Tidholm

Ingen skulle troligen misstycka, alla som någonsin har velat har haft chansen att se dem, de har spelat i Sverige 27 gånger och har inte varit relevanta sedan 1981. Deras musik har förvisso klassikerstatus men kan inte ens med en generös bedömning sägas vara viktig längre.


Scenen är enorm, och fyra gigantiska skärmar tornar upp sig längs hela arenans kortsida. Det är kanske inte fullt till sista plats, men nära nog. Vilket är en aning överraskande med tanke på att Rolling Stones är relativt frånvarande i medierna. De spelas sällan i radio, annat än i tjatiga retroreklamstationer, och har inte haft en hitlåt under det här millenniet. Men ett band på den här nivån har ju för länge sedan nått en kritisk massa, och den tenderar att föryngra sig själv.
Mick Jagger kommer inledningsvis ut i något slags glansig outfit och ortopediska skor maskerade till sneakers. De inleder lite skakigt med ”Sympathy for the devil”, ”It’s only rock’n’roll” och ”Tumbling dice”, och fortsätter i samma stil. Det är inte tal om att göra något annat än det förväntade och att ge människor valuta för de (hutlöst dyra) biljettpriserna. Framförandet är överlag inte helt illa, givet att det faktiskt handlar om en samling seniora musiker. Det saknas spänst, det är grötigt och bitvis ganska otajt, men charmigt om man så vill.
”You can’t always get what you want” är ändå överraskande imponerande med sitt lågmälda och lunkande sväng. Stones förlöstes av svart musik, de hittade en själ som Beatles aldrig var i närheten av och som pekade ut en ny riktning för populärmusiken under många år. Men de åren är onekligen förbi.
Annat fungerar mindre bra. ”Honky tonk women” låter som om den framfördes av ett band bestående av 12-åringar på en skolavslutning, under ledning av en överentusiastisk musikmajje, född -43. Det är sanslöst rörigt. Keith Richards sololåtar funkar rätt ok, hans mumlande är på något sätt kongenialt med bluesen och sårbarheten i ”Slippin away” är lite rörande ändå. Ron Woods lap steel-solo är kvällens skarpaste gitarrspel. Han fick ju spela sittande.
Mick Jagger. Vad ska man säga. Han har rösten och pojkkroppen i behåll. Men jag blir mest sittande i förundran över vilka drivkrafter som får honom att fortsätta. Det är något grundläggande sorgligt med människor som inte kan sluta. Det är ett surrealistiskt skådespel att se honom stå längst ute på avsatsen och köra sina ticks medan den förunderliga Charlie Watts, i sin sobert ljusgula button down-skjorta, accentuerar hans rörelser.
Jag tänker på Åsa Beckmans senaste, alldeles lysande, krönika om de äldre männens sexuella dragningskraft och på hur orimligt det hade varit med en 74-årig kvinna i samma roll. Så ironiskt då att Keith Richards – den gamla casanovan – numera ser ut som en tant man skulle kunna möta på Konsum, lite excentrisk, men ändå. Som om den manliga fåfängan transformerat honom.
Och slutligen: på sätt och vis är det en helt överspelad diskussion, men det är ändå intressant att konstatera hur rocken åldrats för att säkra 40-talisternas privilegium. De flyttar gränserna framför sig. Sist jag recenserade Rolling Stones var 1995 - det vill säga för 22 år sedan - och under den då rådande ungdomskulten var bandet och medlemmarnas ålder en provokation. Att fortsätta trots att man var över femtio framstod som ett hån mot populärkulturens själva väsen. Men Stones uthärdade förstås, för att de kunde. Mycket tyder på att de kommer ta rocken med sig i graven.
Jag kommer inte att delta i minnesstunden.



Edited 1 time(s). Last edit at 2017-10-13 16:11 by Redhotcarpet.

They've already left for the airport...at least Krith Richards

Yep, lot of folks at the side exit of the Grand Hotel. I could not get a shot.

I have short video, with a second where you can actually see him... but not worth uploading, i suppose

Has anybody mentioned Don Was was hanging out behind Charlie? Saw him towards the end of the concert

Stones‘ ZS-NEX 767 took off Stockholm 1612 hrs heading to Arnhem! Wow!

Under My Thumb : low guitar sound and too loud keyboard one...

***
I'm just a Bad Boy Boogie

Quote
powerage78
Under My Thumb : low guitar sound and too loud keyboard one...

yep, I dont like this 2017 version, hope they go back to Dancing With Mr D by the time they get to Paris

A beautiful white angel with a red spot just flew by!
Goodbye guys, see you next time.

Quote
jumpingjackflash5
Keith enjoyed Shelter! ;-)

[www.youtube.com]

Yes , i have never seen him so happy.

He has every right to be happy, at the age of almost 74 he's playing a song he wrote nearly 50 years ago to 65000 people who love him. Putting in the best performance of any band member last night imho, Mick struggles with singing GS and where was Ronnie on it, what happened to the usual great guitar from Ronnie at the end.
Last night was all about Keith, he's back and he know's it, its written all over his face.

I would say it was a great concert by any standards, although it had a slow start. Overall much better than when I saw them at Tele2 arena in 2014. Some notes:

Under My Thumb was excellent, the tempo increase since Hamburg really made it come alive, I like this arrangement better than the faster but grooveless 2006 versions.

Things really heated up during Street Fighting Man, a highlight for me. The usual warhorses SMU, BS, GS also had a spark to them.

IORR is devastatingly slow and really drains the energy out of the crowd and the next few songs.

Ronnie needs to fix his timing on the SFTD chorus, it's so annoying.



Edited 1 time(s). Last edit at 2017-10-13 19:03 by yeababyyea.

Thank you for your observetions yeababyyea.

Altough I haven't seen Under My Thumb live this tour I think from what I have heard and seen that it 's a great version this tour, so I agree with you.

{Been to Lucca and Amsterdam)

Quote
Adams
Has anybody mentioned Don Was was hanging out behind Charlie? Saw him towards the end of the concert

I saw him before the show.

Thanks for the photos, videos and reviews, everyone!

Keith was great yesterday. Long time since I saw him so well...and so happy. His face was saying all.
My first concert in Sweden...I am used to concerts in Mediterranean countries and I have to say I was "shocked" how quiet was the people in the pit yesterday...
All together, a great concert.

As for a Swedish critic suggesting they call it quits, I've read old reviews of the album "Exile On Main Street" which complain that it's a mess and they should call it quits.

Quote
Promoman2
Yep, lot of folks at the side exit of the Grand Hotel. I could not get a shot.

I was there at the hotel today and lucky to be right next to Keith's ride I got a nice photo but unfortunately I still can't work out how to upload photos onto here.I will try to figure it out.

Nate



Edited 1 time(s). Last edit at 2017-10-13 21:20 by Nate.

Quote
Garbie
Keith was great yesterday. Long time since I saw him so well...and so happy. His face was saying all.
My first concert in Sweden...I am used to concerts in Mediterranean countries and I have to say I was "shocked" how quiet was the people in the pit yesterday...
All together, a great concert.

It's incredible really , the turn around in Keith over 10 shows, not just his playing but he looks so much more happy , healthy and mobile.

He was moving like an old man at the start of this tour, now he moves like Keith Richards.

I think this music is like a life extension to the Stones and the people that love to hear it



Edited 2 time(s). Last edit at 2017-10-14 16:26 by stone4ever.

Quote
DandelionPowderman

Quote
powerage78
SMU
[www.youtube.com]

He started it in reverse!

Looks like he wanted to check his sound, or something, but forgot that the volume was cranked to the max.

And what about the start of Satisfaction: [www.youtube.com]

Quote
DandelionPowderman

Quote
powerage78
SMU
[www.youtube.com]

He started it in reverse!

Looks like he wanted to check his sound, or something, but forgot that the volume was cranked to the max.

Spielberg [www.youtube.com]

Quote
erikjjf

Quote
Adams
Has anybody mentioned Don Was was hanging out behind Charlie? Saw him towards the end of the concert

I saw him before the show.

Was that him playing keyboards on YCAGWYW?

They had 3 keyboard players for that song, never seen that happen before.

Somebody was playing keyboards next to Chuck, it wasnt Matt he was where he usually is.
He didnt look much like Don but might be him anyways.

Wasn't Tim playing the keyboards with Chuck at one point? Don Was was not a part of the show but I also saw him behind the drum kit.

Quote
Topi
Wasn't Tim playing the keyboards with Chuck at one point? Don Was was not a part of the show but I also saw him behind the drum kit.

Probably Tim.

Quote
black n blue
Why doesn’t mick and Keith ever stand together during the bow

[flic.kr]
Amsterdam 2017

(Always took candy from strangers)

Quote
rebelhipi

Quote
Topi
Wasn't Tim playing the keyboards with Chuck at one point? Don Was was not a part of the show but I also saw him behind the drum kit.

Probably Tim.

It was Tim. And yes, I also saw Don Was behind Charlie at the end of the show.

Great show yesterday. I had the time of my life.

The show was so damn good!

Highlight for me was Keiths solo of Sympthaty (i know the irony, alot of you hate it)

I was on the rail, keiths side, about halfway. When it came time to do Sympathys solo, Keith walked down the catwalk looking at people in my side of the crowd, almost everyone had their phones out, except me.
He looked at me (not kidding!) we exchanged smiles, he stopped right in front of me and finished the solo right there.

The playing was really strong, Mick seemed a bit unsure about the chords of Sweet Virginia, he interacted with Keith alot during the show also during Virginia to help each other out which was cool to see.
Slipping Away has become one of my favourites, really glad to have witnessed that song again. It was quite emotional.

I took a pretty cool video of Gimme Shelter

[www.instagram.com]

Lets get Happy, people!!

I read both Expressen an Aftonbladet. Their reports from the show in Stockholm last night are not that bad really. Still, they are so contradictary.

Aftonbladet are stating the best shows were MR and SFM, both getting 5/5, which I would agree on. These songs were monster powerful, as always.

Expressen, on the other hand, is giving PIB, BS and GS 4/5, while MR is just 3/5, and SFM is a big mess without sync, just a 2 out of 5.

Professional writers being objective?

Aftonbladet (Markus Larsson) are stating the Stones were shit ten years ago at Ullevi, while now they did a fine and worthy 3 out of 5 show.

Expressen (Anders Nunstedt) is calling the show last night an R i.e. a poor rerun/reprise of the show ten years ago.

Being paid for writing does not mean you have any clue about why the Rolling Stones perform in fromt of 3/4 of a million happy fans this year. I think the journalists, who do not have our affection and emotions, struggle to understand we love our band. It is just like playing golf. Some love it, others don't see the point. Or fishing. Some journalists don't get it.

Bjornulf

Quote
Redhotcarpet
DN: 1/5

Rolling Stones på Friends Arena: ”Låter som 12-åringar på skolavslutning”

Det fanns en tid då det hade betraktats som en kulturell förlust om Rolling Stones lade ner. Vi är förbi det nu, skriver Po Tidholm om Rolling Stones på Friends Arena.

Po Tidholm

Ingen skulle troligen misstycka, alla som någonsin har velat har haft chansen att se dem, de har spelat i Sverige 27 gånger och har inte varit relevanta sedan 1981. Deras musik har förvisso klassikerstatus men kan inte ens med en generös bedömning sägas vara viktig längre.


Scenen är enorm, och fyra gigantiska skärmar tornar upp sig längs hela arenans kortsida. Det är kanske inte fullt till sista plats, men nära nog. Vilket är en aning överraskande med tanke på att Rolling Stones är relativt frånvarande i medierna. De spelas sällan i radio, annat än i tjatiga retroreklamstationer, och har inte haft en hitlåt under det här millenniet. Men ett band på den här nivån har ju för länge sedan nått en kritisk massa, och den tenderar att föryngra sig själv.
Mick Jagger kommer inledningsvis ut i något slags glansig outfit och ortopediska skor maskerade till sneakers. De inleder lite skakigt med ”Sympathy for the devil”, ”It’s only rock’n’roll” och ”Tumbling dice”, och fortsätter i samma stil. Det är inte tal om att göra något annat än det förväntade och att ge människor valuta för de (hutlöst dyra) biljettpriserna. Framförandet är överlag inte helt illa, givet att det faktiskt handlar om en samling seniora musiker. Det saknas spänst, det är grötigt och bitvis ganska otajt, men charmigt om man så vill.
”You can’t always get what you want” är ändå överraskande imponerande med sitt lågmälda och lunkande sväng. Stones förlöstes av svart musik, de hittade en själ som Beatles aldrig var i närheten av och som pekade ut en ny riktning för populärmusiken under många år. Men de åren är onekligen förbi.
Annat fungerar mindre bra. ”Honky tonk women” låter som om den framfördes av ett band bestående av 12-åringar på en skolavslutning, under ledning av en överentusiastisk musikmajje, född -43. Det är sanslöst rörigt. Keith Richards sololåtar funkar rätt ok, hans mumlande är på något sätt kongenialt med bluesen och sårbarheten i ”Slippin away” är lite rörande ändå. Ron Woods lap steel-solo är kvällens skarpaste gitarrspel. Han fick ju spela sittande.
Mick Jagger. Vad ska man säga. Han har rösten och pojkkroppen i behåll. Men jag blir mest sittande i förundran över vilka drivkrafter som får honom att fortsätta. Det är något grundläggande sorgligt med människor som inte kan sluta. Det är ett surrealistiskt skådespel att se honom stå längst ute på avsatsen och köra sina ticks medan den förunderliga Charlie Watts, i sin sobert ljusgula button down-skjorta, accentuerar hans rörelser.
Jag tänker på Åsa Beckmans senaste, alldeles lysande, krönika om de äldre männens sexuella dragningskraft och på hur orimligt det hade varit med en 74-årig kvinna i samma roll. Så ironiskt då att Keith Richards – den gamla casanovan – numera ser ut som en tant man skulle kunna möta på Konsum, lite excentrisk, men ändå. Som om den manliga fåfängan transformerat honom.
Och slutligen: på sätt och vis är det en helt överspelad diskussion, men det är ändå intressant att konstatera hur rocken åldrats för att säkra 40-talisternas privilegium. De flyttar gränserna framför sig. Sist jag recenserade Rolling Stones var 1995 - det vill säga för 22 år sedan - och under den då rådande ungdomskulten var bandet och medlemmarnas ålder en provokation. Att fortsätta trots att man var över femtio framstod som ett hån mot populärkulturens själva väsen. Men Stones uthärdade förstås, för att de kunde. Mycket tyder på att de kommer ta rocken med sig i graven.
Jag kommer inte att delta i minnesstunden.

Fake News. . And they wonder why nobody reads or buys a newspaper.

I am sick of this SHITE (sorry BV) Let's leave it at that.



Edited 2 time(s). Last edit at 2017-10-14 00:09 by RipThisBone.

SWEET VIRGINIA.

video: [youtu.be]



Edited 1 time(s). Last edit at 2017-10-14 00:34 by RipThisBone.